I början av 70-talet lanserade ett av de stora svenska snacksföretagen en ny produkt, potatischips med smak av lök. Efter veckor av huvudbry över vad den nya delikatessen skulle heta fick någon tillslut nog och kallade dem rätt och slätt för "Lökchips".
Men av någon anledning blev den nya produkten inte den jättesuccé snacksföretaget hade räknat med. Tillbaka till ritbordet. Experterna på fabriken kom snabbt fram till att det inte var smaken det var fel på – utan paketeringen. Kort sagt, "Lökchips" var ett dåligt namn eftersom löksmak uppfattades som osexigt.
Vilket antagligen är en av anledningarna till att man sällan ser produkter som Nam Nam lökkondomer.
Lex lökchips: Om något säljer sämre än förväntat – byt namn till grill.
Det här är en regel som med framgång borde ha tillämpas genom historien. Till exempel skulle människor antagligen lyssna på musik via Grilldisc om bara Sony hade insett sitt misstag och döpt om besvikelsen Minidisc.
Vem vet vad mer som skulle kunnat räddas med lex lökchips… Håkan Grillholt? Europeiska valuta- och grillunionen? Grillbook aktien?
Frågan är om det finns något som inte går att lösa genom att döpa om problemet till grill?
Ps: Några som verkligen förstått värdet i att förknippas med grill är borgarna. Enligt Metro kan vi inte tänka på Annie Lööf utan att tänka på grillchips – och här är en bild på Jan björklund som grillar:
