Att programmera en video

Det fanns en tid – inte allt för länge sedan – när orden "Jag kan programmera en video" inte kunde yttras av män iförda kakaibyxor utan att rösten darrande av stolthet.

När kunskapen om hur man ställer in en timer för inspelningen av en "Polisskolan"-film så man samtidigt som den visades kunde njuta av "På rymmen" förknippades med nästintill övermänskliga krafter och hyperintelligens.

Att progammera videon... Aldrig tidigare har något så enkelt krävt så opedagogiska instruktioner. De män som kände till hemligheten vaktade den likt sfinxer.

Långt innan hen, The Pirat Bay och Skrillex förstörde allting. I en tid då det var lika självklart att pappa körde bilen som att det var en mänsklig rättighet röka på krogen. Då var förmågan att programmera en video lika avgörande för den manliga självbilden som förmågan att odla polisonger.

För en kort sekund var den yttersta spetsen av människans teknologiska framsteg och det manliga idealet i perfekt synkning och tillsammans födde de fram den ULTIMATA MERITEN för den moderne mannen.

Men det var en annan tid.

Jag har nu skrivit den första meningen i mitt CV: Jag har aldrig programmerat en video – eller runkat med oborstade tänder.

För övrigt är det ju helt sjukt att ingen gör en svensk remake på
 "Polisskolan" med Petra Mede i rollen som Zed.